Robert Löfgren

01.36 Inte så farligt ändå.
Nu sitter jag här vid min dator, med ett helt nytt operativsystem. Nämligen en kopia av Windows Vista Ultimate Edition. Skönt med något nytt, och angående alla problem det medför, konflikter med drivrutiner och sviktande kompatibilitet med hårdvara och mjukvara, så ser jag det bara som nyttigt för mig att få lösa lite problem. Nyttigt för min yrkesroll om inte annat. XP började bli himla tråkigt ändå ^^

På måndag kliver jag in i hamsterhjulet igen, tillbaka till 40 timmar i veckan.
Och vet ni? Jag tycker det känns kanonbra! Jag är en av de få lyckliga människorna i världen som går till sitt jobb med ett leende på läpparna och en skön magkänsla. Jag ser fram emot att arbeta, och det gör jag varje dag jag går till jobbet. Vad är hemligheten?

Jag jobbar med något jag är intresserad av och kan, enligt egen utsago, ganska bra.
Och framför allt, jag har kanonbra arbetskamrater. En elogé till Sabine som blivit en bra vän på fruktansvärt kort tid.
Hon skulle nog inte kunna översätta allt som står här, men för att klargöra:

Sabine, så jäkla go är du!

Så länge hon förstog det så är allt kalas.

My sweet shadow med in flames sätter alltid lite kännslor i rörelse, och därför skriver jag helt enkelt;
Fy fan vad jag är lycklig!

På återseende mina vänner
Robert Löfgren, er inovation i vardagen