Robert Löfgren

När jag lyssnar på låten "Theme of Ryu, meditation" från filmen "Street fighter II the animated movie" blir jag påminnd om varför jag älskar det jag gör. (ladda ner) (Länk fixad).

Lugna toner, "drömmande" toner, svårt att förklara, och stundtals fågelkvitter, och det dova ljudet av två personer som kämpar emot varandra, i lugnt sparringstempo, ingen match på liv och död. Inte alls.

Det är mer en strid, där de prövar varandra, och sig själva. Där de söker inte sin motståndares fel, men sina egna.
Ständigt söker utveckling, förbättring och förståelse.

Jag blir gråtfärdig när jag tänker på dig, som inte mer får uppleva det här.. jag klarar inte tanken, den är omöjlig.
Jag vill sparra med dig ändå, varför ska vi bry oss om vad en läkare säger efter en undersökning? Han ser inte det som vi känner. Han kan omöjligen veta kännslan. Du vet vilken jag menar, elden!

Vem är han att ha rätten att beröva dig det som gör dig till den du är!?! Jag köper det inte!
Om du en dag vill gå emot vad läkaren sa, så väntar jag. Med elden kvar i bröstet.

Vet det, att för alltid är vi vad vi är, vi är fighters, och det kan inte någon läkare ändra på.

Robert Löfgren, ett fighterhjärta viker sig inte så lätt...