Ang. relationer
Klockan är 12 minuter över sex på morgonen och jag har inte särskilt stor lust att lägga mig igen.
Så här kommer ett blogg-inlägg angående relationer.
Vad ska vi försöka få med här nu då är följande:
Vad är och definierar ett förhållande?
Mina reflektioner och synpunkter på hur ett förhållande ofta ter sig.
Män, kvinnor och deras skillnader i beteende.
Vad är och definierar ett förhållande?
Ett förhållande (ur det perspektiv vi talar om nu.) är där 2 personer bestämmer sig för att dedikera sig till varandra på ett, snäppet högre, plan än det vänskapliga planet och allt vad det innebär. Ett förhållande börjar oftast omspunnet av mystik, romantik, spänning och förväntningar.
Allt medans tiden går, så utvecklas ett flertal saker mellan de involverade. De båda känner sig mer och mer säkra i den andras sällskap, och kan således tala mer fritt med varandra, och allt medans kommunikationen förbättras, så blir de säkrare på varandra. Ju mer de båda parterna vet om varandra, desto mer kännsla av tillit känner de. De delar varandras djupaste hemligheter, och känner sig hedrade och stolta när de vet att den andra parten litar på en till en sådan grad.
Men ju längre ett förhållande pågår, desto viktigare är det att "övergången" sker på ett smidigt sett. Ni förstår, den mysik som omhöljer ett förhållande, löses upp väldigt fort. Och har inte andra kvaliteér uppenbarat sig tills det att mystiken och spänningen släpper, så är förhållandet redan då ute på hal is.
Vad menar jag med "andra kvaliteér" då? Ja, det viktigaste är nog att ovan nämnda säkerhet och tillit är uppbyggd. Och allt medans mystiken bryts ner, så bildas ett behov, ett "ha-begär" som gör att man inte vill förlora den andra. Det ter sig mer ytligt och dramatiskt i början av förhållandet, men tonas ner allt eftersom tiden går, sanningen igentligen är att känslan, av att man inte vill förlora sin partner, blir bara starkare och starkare.
Så, fine and dandy, eller?
Nja, allt är inte bara positivt, under den tiden då mystiken svalnar, och säkerheten byggs upp, så är förhållandet i fara. Tvivel, osäkerhet, "idiomatisk osäkerhet" om det nu finns något sådant, ter sig i förhållandet.
Killen inser att hans flicka kanske inte är den enda i världen ändå, och åter igen får nacken börja jobba när man är på stan. (Jag har ingen att dela detta med i nuläget, så jag kan bara ge beskrivning ur ett manligt perspektiv.)
Killen hittar fel på sin tjej, som ingen annan ser (I motsats till början av förhållandet, då han inte ser några fel alls, även de som andra ser.) och allt förstoras upp i onödan.
Jag väljer att posta det här inlägget nu, med reservation för ändringar.
Er chocklad i kylan, Robert Löfgren
Så här kommer ett blogg-inlägg angående relationer.
Vad ska vi försöka få med här nu då är följande:
Vad är och definierar ett förhållande?
Mina reflektioner och synpunkter på hur ett förhållande ofta ter sig.
Män, kvinnor och deras skillnader i beteende.
Vad är och definierar ett förhållande?
Ett förhållande (ur det perspektiv vi talar om nu.) är där 2 personer bestämmer sig för att dedikera sig till varandra på ett, snäppet högre, plan än det vänskapliga planet och allt vad det innebär. Ett förhållande börjar oftast omspunnet av mystik, romantik, spänning och förväntningar.
Allt medans tiden går, så utvecklas ett flertal saker mellan de involverade. De båda känner sig mer och mer säkra i den andras sällskap, och kan således tala mer fritt med varandra, och allt medans kommunikationen förbättras, så blir de säkrare på varandra. Ju mer de båda parterna vet om varandra, desto mer kännsla av tillit känner de. De delar varandras djupaste hemligheter, och känner sig hedrade och stolta när de vet att den andra parten litar på en till en sådan grad.
Men ju längre ett förhållande pågår, desto viktigare är det att "övergången" sker på ett smidigt sett. Ni förstår, den mysik som omhöljer ett förhållande, löses upp väldigt fort. Och har inte andra kvaliteér uppenbarat sig tills det att mystiken och spänningen släpper, så är förhållandet redan då ute på hal is.
Vad menar jag med "andra kvaliteér" då? Ja, det viktigaste är nog att ovan nämnda säkerhet och tillit är uppbyggd. Och allt medans mystiken bryts ner, så bildas ett behov, ett "ha-begär" som gör att man inte vill förlora den andra. Det ter sig mer ytligt och dramatiskt i början av förhållandet, men tonas ner allt eftersom tiden går, sanningen igentligen är att känslan, av att man inte vill förlora sin partner, blir bara starkare och starkare.
Så, fine and dandy, eller?
Nja, allt är inte bara positivt, under den tiden då mystiken svalnar, och säkerheten byggs upp, så är förhållandet i fara. Tvivel, osäkerhet, "idiomatisk osäkerhet" om det nu finns något sådant, ter sig i förhållandet.
Killen inser att hans flicka kanske inte är den enda i världen ändå, och åter igen får nacken börja jobba när man är på stan. (Jag har ingen att dela detta med i nuläget, så jag kan bara ge beskrivning ur ett manligt perspektiv.)
Killen hittar fel på sin tjej, som ingen annan ser (I motsats till början av förhållandet, då han inte ser några fel alls, även de som andra ser.) och allt förstoras upp i onödan.
Jag väljer att posta det här inlägget nu, med reservation för ändringar.
Er chocklad i kylan, Robert Löfgren
Kommentarer
Trackback
