Kampsport och XMA
Japp idag blir bloggen tillägnad alla mina systrar och bröder som utövar kampsport, Chuck Norris inräknad.
Jag börjar med att redovisa min kampsportsbakgrund:
1991 Frölunda Judo
1992 Judits pokal frölunda judoklubb (atenderade, inga placeringar).
1998 Ju-Jutsu klubben dokan Dojo
1999 Tog mitt första bälte i Ju-Jutsu
2000 Ju-jutsu klubben dokan dojo grundar sin egen stil, Dokan Ryu Jutsu
2003 Jag blir aktiv barn-instruktör
2002 Tar silvermedalj i Dalakampen, borlänge
2004 Utslagen i semi-final i -62 herrar Ju-Jutsu SM
2004 Tillsammans med en annan klubb åker jag och ett par andra från Dokan Dojo ner till schweiz som sverige-representater i World Kobodu Federations kampsportsläger.
2005 Övergår från barninstruktör till tränare för nybörjare från 14 år och uppåt
2006 Tar 1 Dan (svart bälte) i Dokan Ryu Jutsu
2007 Påbörjar Muay Thai träning på fighter centre göteborg
Så en del har jag allt gjort. Det finns även en capoeira upplevelse som jag helst inte nämner.
Först så börjar jag med att prata lite om kampsport i dess allmänna mening.
Hur många gånger har inte någon ställt frågan "Är det karate du håller på med?".
Ingen konstig fråga, fullständigt befogad, då jag sällan gör Ju-Jutsu-karaktäristiska saker när jag väl
är ute och leker i t.ex slottskogen. Mina flygande sparkar och slag/spark serier är inte alls vad gemenne man ser framför sig när han/hon hör talas om Ju-Jutsu.
Nu på senare år så träffar jag fler och fler som vet vad det är, men det är inte alls lika känt som Karate eller Judo.
Men nu tappade jag tråden igen, tillbaka till kampsport i dess generella mening.
Alldeles för mycket människor ser kampsport som primitivt, som ett sätt för någon att lära sig "slåss".
Detta är de personer som aldrig slagits, aldrig tränat kampsport, och DEFENITIVT aldrig sett en judo-utövare i ett slagsmål.
Jag har igentligen bara kunnat konversera med en enda person av sådana åsikter, och han var oböjlig i sina åsikter, kampsportare var våldsamma huliganer punkt slut. Jag tog upp värderingar inom budo och bushido, han kontrade direkt med att den "nobla" samurajen hade hellre sex med småbarn än upprätthålla sin heder, och det är visserligen sant i ett par fall, men inte heller här kunde jag motbevisa. Jag försökte även med att säga att trots att deras ideal sällan följdes, så försöker faktist jag följa dem. Jag var plötsligt en samuraj-wannabe, inte helt olikt 10-åringen som vill vara cowboy. Men jag säger det, de människor jag träffat på min klubb, och i andra kampsports-sammanhang, är de mest ödmjuka och icke-våldsamma personer jag träffat.
Vill du se sport som hetsar till våld, gå på en ifk - gais match.
Ang. Ju-Jutsu
Jag kommer inte klara att vara objektiv här, så granska gärna källor innan ni litar blindt på mina ord, men detta är av erfarenhet jag skriver. Det finns ett flertal olika stilar Ju-Jutsu i sverige, och alla betonar olika saker, men alla har EN sak gemensamt, dom tror deras stil är den bästa.
De större stilarna är Svenska Ju-Jutsu Kai, Durewall Jiu-Jitsu, Sport Ju-Jutsu och Brazilliansk Ju-Jitsu.
(Lite reservationer för felstavningar, ursäkta i så fall.)
Svenska Ju-Jutsu Kai är lite roliga, dom vill vara en effektiv självförsvarssport, och en sport-ju-jutsu stil på samma gång. Självförsvaret är baserat på att din angripare anfaller dig en gång och låter dig i lugn och ro försvara dig.
Låter det vettigt? Det blir bättre, tekniker som kom till på 1600-talet finns fortfarande kvar, och få lämpar sig för modernt självförsvar. Och som sport ju-jutsu, ja... det senaste jag hörde var att slag och sparkar skulle tas ur systemet, låter lite konstigt, men skulle det ryktet stämma, så lär det inte bli mycket till tävlingsmaterial från deras klubbar.
Durewall Jiu-Jitsu, ni har alla hört det någon gång, använd din motståndares styrka emot honom, eller "ju tyngre de är desto hårdare faller de". Durewalls motto är precis detta, och de gör det på ett tämligen graciöst sätt, och om du förväntar dig att slåss emot led-stela pensionärer, då är detta stilen för dig. Allting går sakta, mjukt och för guds skull skada inte din motståndare! Personligt råd: undvik.
Brazillian Ju-Jitsu, för dig som inte tycker om stående fighting, alla termer är på engelska, all form eller "kata" som det också heter är borttaget, och istället får du lära dig en uppsjö av benlås, ledbrytningar, nacklås, fasthållningar och i tävling är detta systemet det bästa som finns att utöva, får en braziliansk ju-jutsu utövare tag på dig, då sitter du fast sen.
Sport Ju-Jutsu, som brazillianskt, fast med mer stående, finns inte mycket att säga. Inga japanska termer, och inget snack om ki, meditation eller självförsvar för den delen.
Och för att då förklara stilen jag utövat och kommit att älska. (Ur ett objektivt öga).
Dokan Ryu Jutsu, är oerhört modern i det att vid självförsvarträning så anfaller motståndaren upprepade gånger, och du har inte tid att stå och tänka, utan det är direkt handling som gäller. En bra balans enligt mig mellan tävlingsträning och självförsvar, råder i stilen. Det enda jag kan klaga på är att ur självförsvarsperspektiv så tränas det för lite med slag emot ansiktet, för när du väl står där, och om all fighting du erfarit är slag mot kroppen, då ser det inte ljust ut, såvida inte din motståndare är väldigt kort. :P
Jag har inte tid eller lust att ta upp mer om stilen, läs mer på http://www.dokandojo.com
Jag vet att det stog överst att jag skulle ta upp XMA, (Extremer Martial arts) men i nuläget orkar jag faktist inte.
Ert näsblod i träningslokalen, Robert Löfgren
Team Sweden från schweiz 2004-05-21
(Jag är näst längst till höger med armarna i kors)
Jag börjar med att redovisa min kampsportsbakgrund:
1991 Frölunda Judo
1992 Judits pokal frölunda judoklubb (atenderade, inga placeringar).
1998 Ju-Jutsu klubben dokan Dojo
1999 Tog mitt första bälte i Ju-Jutsu
2000 Ju-jutsu klubben dokan dojo grundar sin egen stil, Dokan Ryu Jutsu
2003 Jag blir aktiv barn-instruktör
2002 Tar silvermedalj i Dalakampen, borlänge
2004 Utslagen i semi-final i -62 herrar Ju-Jutsu SM
2004 Tillsammans med en annan klubb åker jag och ett par andra från Dokan Dojo ner till schweiz som sverige-representater i World Kobodu Federations kampsportsläger.
2005 Övergår från barninstruktör till tränare för nybörjare från 14 år och uppåt
2006 Tar 1 Dan (svart bälte) i Dokan Ryu Jutsu
2007 Påbörjar Muay Thai träning på fighter centre göteborg
Så en del har jag allt gjort. Det finns även en capoeira upplevelse som jag helst inte nämner.
Först så börjar jag med att prata lite om kampsport i dess allmänna mening.
Hur många gånger har inte någon ställt frågan "Är det karate du håller på med?".
Ingen konstig fråga, fullständigt befogad, då jag sällan gör Ju-Jutsu-karaktäristiska saker när jag väl
är ute och leker i t.ex slottskogen. Mina flygande sparkar och slag/spark serier är inte alls vad gemenne man ser framför sig när han/hon hör talas om Ju-Jutsu.
Nu på senare år så träffar jag fler och fler som vet vad det är, men det är inte alls lika känt som Karate eller Judo.
Men nu tappade jag tråden igen, tillbaka till kampsport i dess generella mening.
Alldeles för mycket människor ser kampsport som primitivt, som ett sätt för någon att lära sig "slåss".
Detta är de personer som aldrig slagits, aldrig tränat kampsport, och DEFENITIVT aldrig sett en judo-utövare i ett slagsmål.
Jag har igentligen bara kunnat konversera med en enda person av sådana åsikter, och han var oböjlig i sina åsikter, kampsportare var våldsamma huliganer punkt slut. Jag tog upp värderingar inom budo och bushido, han kontrade direkt med att den "nobla" samurajen hade hellre sex med småbarn än upprätthålla sin heder, och det är visserligen sant i ett par fall, men inte heller här kunde jag motbevisa. Jag försökte även med att säga att trots att deras ideal sällan följdes, så försöker faktist jag följa dem. Jag var plötsligt en samuraj-wannabe, inte helt olikt 10-åringen som vill vara cowboy. Men jag säger det, de människor jag träffat på min klubb, och i andra kampsports-sammanhang, är de mest ödmjuka och icke-våldsamma personer jag träffat.
Vill du se sport som hetsar till våld, gå på en ifk - gais match.
Ang. Ju-Jutsu
Jag kommer inte klara att vara objektiv här, så granska gärna källor innan ni litar blindt på mina ord, men detta är av erfarenhet jag skriver. Det finns ett flertal olika stilar Ju-Jutsu i sverige, och alla betonar olika saker, men alla har EN sak gemensamt, dom tror deras stil är den bästa.
De större stilarna är Svenska Ju-Jutsu Kai, Durewall Jiu-Jitsu, Sport Ju-Jutsu och Brazilliansk Ju-Jitsu.
(Lite reservationer för felstavningar, ursäkta i så fall.)
Svenska Ju-Jutsu Kai är lite roliga, dom vill vara en effektiv självförsvarssport, och en sport-ju-jutsu stil på samma gång. Självförsvaret är baserat på att din angripare anfaller dig en gång och låter dig i lugn och ro försvara dig.
Låter det vettigt? Det blir bättre, tekniker som kom till på 1600-talet finns fortfarande kvar, och få lämpar sig för modernt självförsvar. Och som sport ju-jutsu, ja... det senaste jag hörde var att slag och sparkar skulle tas ur systemet, låter lite konstigt, men skulle det ryktet stämma, så lär det inte bli mycket till tävlingsmaterial från deras klubbar.
Durewall Jiu-Jitsu, ni har alla hört det någon gång, använd din motståndares styrka emot honom, eller "ju tyngre de är desto hårdare faller de". Durewalls motto är precis detta, och de gör det på ett tämligen graciöst sätt, och om du förväntar dig att slåss emot led-stela pensionärer, då är detta stilen för dig. Allting går sakta, mjukt och för guds skull skada inte din motståndare! Personligt råd: undvik.
Brazillian Ju-Jitsu, för dig som inte tycker om stående fighting, alla termer är på engelska, all form eller "kata" som det också heter är borttaget, och istället får du lära dig en uppsjö av benlås, ledbrytningar, nacklås, fasthållningar och i tävling är detta systemet det bästa som finns att utöva, får en braziliansk ju-jutsu utövare tag på dig, då sitter du fast sen.
Sport Ju-Jutsu, som brazillianskt, fast med mer stående, finns inte mycket att säga. Inga japanska termer, och inget snack om ki, meditation eller självförsvar för den delen.
Och för att då förklara stilen jag utövat och kommit att älska. (Ur ett objektivt öga).
Dokan Ryu Jutsu, är oerhört modern i det att vid självförsvarträning så anfaller motståndaren upprepade gånger, och du har inte tid att stå och tänka, utan det är direkt handling som gäller. En bra balans enligt mig mellan tävlingsträning och självförsvar, råder i stilen. Det enda jag kan klaga på är att ur självförsvarsperspektiv så tränas det för lite med slag emot ansiktet, för när du väl står där, och om all fighting du erfarit är slag mot kroppen, då ser det inte ljust ut, såvida inte din motståndare är väldigt kort. :P
Jag har inte tid eller lust att ta upp mer om stilen, läs mer på http://www.dokandojo.com
Jag vet att det stog överst att jag skulle ta upp XMA, (Extremer Martial arts) men i nuläget orkar jag faktist inte.
Ert näsblod i träningslokalen, Robert Löfgren
Team Sweden från schweiz 2004-05-21
(Jag är näst längst till höger med armarna i kors)
Kommentarer
Trackback
