Robert Löfgren

Detta lär bli spännande.

Jag har ända sedan lågstadiet varit svag för flickor, men vilken straight kille är inte det?
Det hela började någon gång vid dagis, det var nån liten rosaklädd dam jag var intresserad av, vi skulle tydligen gifta oss, enligt min mor. Men det jag kom ihåg, det var Sara som var min "flickvän" i lågstadiet, jodå, jag fick en puss eller två. Hon drog med mig in i skogen när vi var vid tulebosjön och så sa hon "Älskar du mig? Jag älskar dig." Och jag kommer än idag ihåg vad jag tänkte när hon ställde frågan.... "Vilket jävla my little pony skitsnack." Och jag svarade "Ja, jag älskar dig." Tänka sig att jag missbrukade det ordet redan i lågstadiet, och på den vägen gick det.

Jag gick igenom mellanstadiet i min segregerade klass, vi var utan tvekan den "töntiga" klassen. Men det fanns ett par plus, vi var runt 20 elever, och vi var 4 stycken killar. Schysta odds, men det hjälpte ju inte mig. Men hemma i mitt område, där fanns det allt en flicka jag gillade, eller ja, 3 flickor jag gillade. Och jag inbillade mig gång på gång att jag älskade dem, jag lurade både dem och mig. Och så gick mellanstadiet, och även en liiten bit av högstadiet, jag växlade mellan dessa 3 tjejer (varav 2 var systrar), och det var även då jag förlorade den beryktade oskulden.
I slutänden så blev det den yngre systern av de 2 systrarna som "fick mitt hjärta" och jag var mer vilsen än någonsin, vi var *host* tillsammans i över 4 månader, men vi sågs inte så mycket (?). Och så var min syn på ett förhållande.

Gymnasiet kom och jag skiftade flickvän i samma takt som många byter underkläder, jag trodde helt enkelt jag var inne i en "trial and error" period. Testade mig fram till någon jag skulle fastna vid. Och många blev dem, och jag kommer väl ihåg min sexuella frustration då samtliga jag var med var oskulder och ville inte ha sex, och snäll och mysig som jag var så tjatade jag inte. Sen skedde något av ett mirakel, en milstolpe i mitt liv, jag träffade Beata. Denna flickan, 2 år yngre än mig, var allt jag någonsin drömt om, hon var kortare än mig, blond, riktigt söt, hade en fantastisk kropp och var galet sexuellt aktiv. Jag fick mer sex än jag någonsin drömt om, och bra var det. Man kan nog till och med säga att det var min sexuella debut igentligen.

Men, saker och ting var inte så perfekt, det märkligaste jag varit med om skedde just då, hon tappade intresset för mig. Detta var för mig ofattbart, alla tjejer jag gjort slut med var alltid förkrossade och grät floder, medans jag lugnt vandrade därifrån. Vad hände? Min värld var upp och ner, och till råga på allt så tror jag Beata försökte visa mig sitt missnöje ett bra tag innan vi tog steget att avsluta. Och ännu bättre, jag tror hon var sympati-ledsen när jag pratade med henne. Vilken tjej, oj oj oj. Sen att hon behandlade mig som ett as en längre period och jag förvandlades till en desperat och "needy" person, det är en annan historia.

Ett par till flickvänner kom och gick, och sedan kom nästa milstolpe, Erica.
Hon var lika gammal som mig, vi kunde skratta ihop. Ja, det var ju en märklig kännsla att konversera med sin flickvän, det var ju jag då inte van vid. Hon knäckte även mitt rekord för längsta förhållande, vi höll ihop i 8 månader, innan jag kände att det fick vara nog.

Alla mina flickvänner har saker och ting gemensamt, och jag vill inte vara elak och börja peka ut brister här, jag nöjer mig med att ha skrivit ut lite positiva saker om varje tjej ist. Men som sagt, de har alltid varit i princip "samma" tjej jag varit tillsammans med på många sätt. Men alla unika på vissa sätt.

Nu vet jag att ska jag ha ett förhållande, så ska det verkligen, verkligen vara övertygande argument, jag ska inte ha någon flickvän på länge nu. Tjejer, sex, barn, förhållande, måååånga år av mitt liv kommer vara präglade av det där, så varför inte prioritera vänner nu när jag är så här ung, och lägga så mycket tid jag kan till mina intressen och till det jag vill göra. Jag vill inte vara låst, och hur mycket ni som har förhållanden klagar, så är det faktist så, MAN ÄR LÅST, hur lite man än ses, hur mycket man än kan göra ihop, man är låst.

Så, mitt visdomsråd lyder, skaffa dig intressen, minnen, upplevelser och vänner i den här åldern och när du blir äldre så kommer du ha en miljon saker att prata med din framtida partner om, och förhoppningsvis så har hon/han gjort precis likadant, så är ni båda "av-lekta" och båda två fulla av visdom och saker att prata om.

Er soluppgång på semestern, Robert Löfgren