Robert Löfgren

Titeln gör lite anspelning på vad jag kommit att börja se mig själv som i skrift-sammanhang.

Ödmjukhet, vad är det och finns det i oss alla?

Efter drygt 9 månader som IT-support, både på arbetet och privat, så börjar saker och ting klarna.
Min far sa det, och jag tyckte inte om det. "Användare är idioter".
Jag tyckte det var fruktansvärt orättvist att uttrycka sig så om de som ger oss det jobb vi har, hade alla förstått sig på datorer så hade jag inte haft något jobb. Och inte pappa heller för den delen.

Det som verkligen är tråkigt, är att jag börjar hålla med far min. Ju mer jag hjälper folk, desto mer inser jag att jag bygger upp en sorts förakt. Inte gentemot deras oförmåga att hantera datorer, utan deras nonchalans gentemot mig som support. Framför allt i privatärenden, där jag kanske inte ens får kompensation för den tjänst jag tillhandahåller.

Att bli nonchalerad, och ännu värre, argumenterad, om vad som är rätt och fel i ett sammanhang där jag blivit ombedd att hjälpa, är rent ut sagt lika förnedrande som en känga i ansiktet.

Jag trodde pappa menade på att alla som inte kan datorer är dumma i huvudet. Fel.
Han menade att de som inte kan datorer, förväntar sig att de ska fungera, och att IT-support så ska lösa problemen hux flux. Problematiken i situationen är att datorvärlden är, tro det eller ej, fortfarande i sin vagga.

Nämn en microsoftprodukt som inte kraschar? För er som förnedrat er med att arbeta i Windows Movie Maker och faktist försökt använda mer än 2 klipp i en film, kan säkerligen inte påstå att det är en sorts programvara som fungerar felfritt.

Men då kan man ju fråga sig varför släpper Microsoft en produkt som inte fungerar?
Jo, för den fungerade felfrtitt på deras test-datorer. Datorer är som människor, individuella och alla har olika komponenter, reagerar olika på olika händelser. Så det finns inte en chans att säga att denna datorn kommer klara allt du ger den felfritt.

Detta är något den "vanliga" användaren kanske vet, men det ligger i bakhuvudet, och det är väldigt speciellt på arbetsplatser, då är det som om det är det självklaraste i världen att en dator ska fungera.

Men ladies and Gents, så är inte fallet. Datorer (i synnerhet datorer med operativsystem från microsoft) är fortfarande inne i stadiet där barnsjukdomar förekommer.

Men kanske, om säg 2 eller 3 till Windows distrubutioner så kanske det är lika stabilt som en mac eller ett linuxsystem.

Tillbaka till tråden jo, ödmjukhet. Jag blir mindre och mindre ödmjuk för varje dag på jobbet. Folk ställer samma frågor, upprepar sina misstag och "väljer" att inte ta lärdom för IT löser problemet åt dem. Visst, jag är självklart trevlig och ödmjuk mot dem som uppskattar mitt arbete och är trevliga tillbaka.

Det är de personer som är spydiga, anser att problemets rot är supporten från första början, som hävdar att deras dator hemma banne mig inte är något fel på, som kommer med förslag som en högstadieelev skulle veta bättre än att följa, det är dem som det börjar bli svårt att vara trevlig mot.

För tro mig, jag är trevlig mot alla, men det börjar banne mig bära emot nu.
En kvinna som skulle byta plats vägrade använda skärmen på hennes nya plats som enligt henne var förskräckligt dålig i jämförelse med den på henne förra plats. Lustigt, samma märke, samma modell, och mina ögon kunde då inte se någon skillnad på varken bildkvalitét eller yttre slitage. Men fasen, den ville hon INTE ha.
Suck.

Robert Löfgren, er hårt arbetande geek i tillvaron