Våld i samband med kampsport
8 års erfarenhet, ett svart bälte och en halvtaskig silvermedalj. Det är vad jag har bakom mig, och det är vad som gjort mig till den jag är idag, fysiskt och psykiskt.
Nattens reflektioner handlar om hur många människor som utövar kampsport som använder det i fel läge.
kanske det är läge att införa moraliska aspekter i kampsporten, liksom att skriva det på näsan på eleverna.
Jag vet att en av killarna som var med och misshandlade mig, min bror och min kusin har tränat Taekwondo;
Hur pass mycket han tränat vågar jag inte svara på, men jag hoppas verkligen att det är ytterst lite.
Den som oprovocerat anfaller någon på stan skall inte ha kampsport bakom sig. Han förnedrar sig själv, sin art och hela kampsportsvärlden. Varför skall vi ha möjlighet att bli snabbare, starkare, rent ut av mer farliga, om vi använder våra kunskaper till att oprovocerat skada andra?!? Är det verkligen rätt?
Jag undrar, med fasa, om någon av mina elever använder sina kunskaper jag lärt dem i fel syfte.
Har mina elever någonsin använt mina lås, ledbrytningar mot såna som inte kunnat försvara sig?
Har mina elever utnyttjat en spark jag lärt dem för att sparka ner någon för att sedan råna dem?
Jag hoppas verkligen innerligt att det inte är så. Jag har fullt förtroende för alla elever jag haft, de är bra människor, med hjärtat på rätt plats och värderingar i likhet med mina egna.
Mina värderingar, för att förklara, som jag vill att eleverna jag tränar skall ta efter är följande:
Ser jag 2 killar hoppa på min kompis så attackerar jag dem, men den igentliga handlingen är att jag försvarar min kompis.
Jag har på senare ställts inför x antal situationer där slagsmål varit så att säga "på håret".
Jag känner mig ibland feg i såna situationer, men sanningen är att jag alltid försöker undvika våld;
Och ni får faktist säga vad ni vill, men det är först och främst för att jag inte vill utsätta mina vänner för våld.
(Scenario: jag attackerar för att försvara och när antagonisten ser att någon gör motstånd, så kommer en kniv fram, och jag kanske förvärrar situationen istället för att lösa den).
Jag har länge sagt att jag inte velat vara instruktör längre. Jag ångrar mig, jag vill ha elever, bara dom är engagerade, det är mitt enda krav. Nästa termin, vill jag vara barn-instruktör igen.
Sempai Robert Löfgren, er kaze kaiten-mawashigeri i dojon.
Nattens reflektioner handlar om hur många människor som utövar kampsport som använder det i fel läge.
kanske det är läge att införa moraliska aspekter i kampsporten, liksom att skriva det på näsan på eleverna.
Jag vet att en av killarna som var med och misshandlade mig, min bror och min kusin har tränat Taekwondo;
Hur pass mycket han tränat vågar jag inte svara på, men jag hoppas verkligen att det är ytterst lite.
Den som oprovocerat anfaller någon på stan skall inte ha kampsport bakom sig. Han förnedrar sig själv, sin art och hela kampsportsvärlden. Varför skall vi ha möjlighet att bli snabbare, starkare, rent ut av mer farliga, om vi använder våra kunskaper till att oprovocerat skada andra?!? Är det verkligen rätt?
Jag undrar, med fasa, om någon av mina elever använder sina kunskaper jag lärt dem i fel syfte.
Har mina elever någonsin använt mina lås, ledbrytningar mot såna som inte kunnat försvara sig?
Har mina elever utnyttjat en spark jag lärt dem för att sparka ner någon för att sedan råna dem?
Jag hoppas verkligen innerligt att det inte är så. Jag har fullt förtroende för alla elever jag haft, de är bra människor, med hjärtat på rätt plats och värderingar i likhet med mina egna.
Mina värderingar, för att förklara, som jag vill att eleverna jag tränar skall ta efter är följande:
- Jag attackerar inte, jag försvarar.
- Jag dödar inte.
- Jag följer lagen.
- Jag lär inte ut till någon jag vet kommer missanvända kunskaperna.
Ser jag 2 killar hoppa på min kompis så attackerar jag dem, men den igentliga handlingen är att jag försvarar min kompis.
Jag har på senare ställts inför x antal situationer där slagsmål varit så att säga "på håret".
Jag känner mig ibland feg i såna situationer, men sanningen är att jag alltid försöker undvika våld;
Och ni får faktist säga vad ni vill, men det är först och främst för att jag inte vill utsätta mina vänner för våld.
(Scenario: jag attackerar för att försvara och när antagonisten ser att någon gör motstånd, så kommer en kniv fram, och jag kanske förvärrar situationen istället för att lösa den).
Jag har länge sagt att jag inte velat vara instruktör längre. Jag ångrar mig, jag vill ha elever, bara dom är engagerade, det är mitt enda krav. Nästa termin, vill jag vara barn-instruktör igen.
Sempai Robert Löfgren, er kaze kaiten-mawashigeri i dojon.
Ang. utveckling och min frustration över den.
Idag blir ämnet utveckling, och för en gångs skull så handlar det inte om personlig sådan, utan om
utveckling inom teknik
Ok, vi som jobbar med datorer, och gärna leker med just sådanna hemma också, vi vet att om du satsar på att köpa det bästa, grymmaste moderkortet på marknanden (du vet det med 1333 mhz buss, 2x16 pci-e portar, inbyggt 7.1 ljud och 2 stycken 1gb Lan portar) Så vet vi också att det kommer finnas ett bättre moderkort i princip 7 dagar senare. Dettar är skitbra! En sådan utveckling är ju helt fantastisk... eller?
Jag tror inte riktigt vi kan föreställa oss vad för slags datorer och mobiltelefoner som finns som prototyper på intels eller nokias utvecklingsavdelningar, de kan inte släppa dessa produkter för det skulle göra att vi som konsumenter kommer ikapp utvecklingen, och därmed skulle deras inkomst dala eftersom vi redan har det senaste.
Om företagen håller på sina produkter, släpper aldrig "det bästa" utan hela tiden håller sig lite efter, så kommer det alltid släppas nya produkter varje vecka som är lite lite bättre än modellen innan, och därmed så måste vi uppgradera vår hårdvara (telefoner, playstation, datorer osv osv.) någon gång per år. Rubriken antyder att jag är frustrerad, men det är inte det jag just tog upp som gör mig irriterad; Nej, det som irriterar mig är att tekniken är på väg mot så sjukt häftiga grejer, och problemet är att jag förmodligen är död om 70 år.
Tänk vad grymt heta datorer, mobiltelefoner osv det kommer finnas om 200 år, och jag kommer inte få ta del av dessa prylarna! (Om vi utgår från mitt religösa perspektiv) Filmens värld har satt oss alla i spin. Vart är jet packen alla skulle ha år 2000 ? Varför kan jag inte teleportera mig till jobbet? Var är min robot som ska passa upp på mig i hemmet?
Jag blir lite sorgsen över faktumet att jag förmodligen aldrig kommer få köra en bil som svävar över marken istället för att rulla.
Robert Löfgren, er laserstråle i röken
utveckling inom teknik
Ok, vi som jobbar med datorer, och gärna leker med just sådanna hemma också, vi vet att om du satsar på att köpa det bästa, grymmaste moderkortet på marknanden (du vet det med 1333 mhz buss, 2x16 pci-e portar, inbyggt 7.1 ljud och 2 stycken 1gb Lan portar) Så vet vi också att det kommer finnas ett bättre moderkort i princip 7 dagar senare. Dettar är skitbra! En sådan utveckling är ju helt fantastisk... eller?
Jag tror inte riktigt vi kan föreställa oss vad för slags datorer och mobiltelefoner som finns som prototyper på intels eller nokias utvecklingsavdelningar, de kan inte släppa dessa produkter för det skulle göra att vi som konsumenter kommer ikapp utvecklingen, och därmed skulle deras inkomst dala eftersom vi redan har det senaste.
Om företagen håller på sina produkter, släpper aldrig "det bästa" utan hela tiden håller sig lite efter, så kommer det alltid släppas nya produkter varje vecka som är lite lite bättre än modellen innan, och därmed så måste vi uppgradera vår hårdvara (telefoner, playstation, datorer osv osv.) någon gång per år. Rubriken antyder att jag är frustrerad, men det är inte det jag just tog upp som gör mig irriterad; Nej, det som irriterar mig är att tekniken är på väg mot så sjukt häftiga grejer, och problemet är att jag förmodligen är död om 70 år.
Tänk vad grymt heta datorer, mobiltelefoner osv det kommer finnas om 200 år, och jag kommer inte få ta del av dessa prylarna! (Om vi utgår från mitt religösa perspektiv) Filmens värld har satt oss alla i spin. Vart är jet packen alla skulle ha år 2000 ? Varför kan jag inte teleportera mig till jobbet? Var är min robot som ska passa upp på mig i hemmet?
Jag blir lite sorgsen över faktumet att jag förmodligen aldrig kommer få köra en bil som svävar över marken istället för att rulla.
Robert Löfgren, er laserstråle i röken
The office
Fredag, klockan är 09.36, arbetsuppgifter hittils slutförda: 2
08.06 - Hjälper gota-denmark2 konfigurera sin mail
09.22 - Ghostar klart den sista oformaterade datorn
Ibland är det här jobbet ett riktigt glidarjobb, framför allt strax innan, under och strax efter semestern.
Eftersom huset har så oerhört många nationaliteter och kulturer så innebär det också olika semester-standards.
Så när hälften är på semester så är den andra häflten kvar, och sen blir det vice versa, alltså delas arbetet upp väldigt fint. Det blir värre om två eller tre veckor, då är alla tillbaka. Då kommer jag inte ha tid med några blogg-inlägg, det kan jag lova. IMS är ett härligt ställe att arbeta på, vi skrev precis ut vår katastrofplan och satte upp på dörren till IT-kontoret.
Så här ser den ut:
08.06 - Hjälper gota-denmark2 konfigurera sin mail
09.22 - Ghostar klart den sista oformaterade datorn
Ibland är det här jobbet ett riktigt glidarjobb, framför allt strax innan, under och strax efter semestern.
Eftersom huset har så oerhört många nationaliteter och kulturer så innebär det också olika semester-standards.
Så när hälften är på semester så är den andra häflten kvar, och sen blir det vice versa, alltså delas arbetet upp väldigt fint. Det blir värre om två eller tre veckor, då är alla tillbaka. Då kommer jag inte ha tid med några blogg-inlägg, det kan jag lova. IMS är ett härligt ställe att arbeta på, vi skrev precis ut vår katastrofplan och satte upp på dörren till IT-kontoret.
Så här ser den ut:
Ty du finns där för mig, eller?
Häromdagen hamnade jag i en argumentation med en vän, angående ett av de mest omtalade ämnen i världshistorien; Nämligen religion.
En annan del av argumentationen handlade om objektivism, och när den skall tillämpas, och i vanlig ordning så tänker jag försöka vara så objektiv som möjligt, även i så svårt ämne som detta.
Jag slänger mig rakt ut och påstår (och därmed lämnar den tilltänkta objektivismen) att religion har ett stort plus, och ett stort minus.
+ Det ger miljoner människor dagligen hopp, som inte ens kärlek eller pengar kan ge dem.
- Det är ett utmärkt sätt för människor i maktpositioner att utnyttja och manipulera befolkningen.
Som jag nämnde innan så verkar objektivism vara en svårföljd väg just i ett sånt här ämne, där inget igentligen är konkret, så jag vill att ni ska veta nu att det som följer är åsikterna av en ateistisk filantrop.
Mycket på tapeten under 2000 har varit Islam och allt som den stereotypa muslimen bär med sig, i västvärldens ögon. Det är sablar, självmordsbombare, kameler, jihad och hat gentemot västvärlden. Jag hoppas verkligen att samtliga som läser den här texten inser vilken helt inkorrekt bild detta är av islam, för den är just vad den är, inkorrekt. Extremister och fanatiker är inte religösa i den mån att de gör det av kärlek för sin tro, mer isåfall för räddsla för sin gud, eller sina makthavare (rullar med ögonen).
De rädds för att de blir hjärntvättade till att tro att ultimat lycka, nirvana och hela surven kommer om de offrar sig för allah. Det som är det tragiska i historien, är att de som hjärntvättar dessa stackars fanatiker, är själva sällan religösa, de kanske är ute efter en stadskupp, ja, då är det väldigt enkelt att få med sig många anhängare om man hävdar att ett religöst syfte finns med i bilden.
Anyways, tillbaka till ämnet.
Det jag vill förmedla när jag pratar om religion i ett negativt skede, så spelar det ingen roll vad för religion vi pratar om, vare sig det är hinduism, kristendom eller judendom. Samtliga religioner är uppbyggda på ett sätt så att de lätt kan styra och ställa. I de flesta religioner finns det en absolut makt, en gud, och gärna någon som är bästis med honom. Påven som exempel, är närmst gud av alla oss på jorden, inser ni vilken makt den här människan har?
Och varför har han den här makten? För han är utvald av ett gäng ärke-biskopar som hävdar att han har bäst kontakt med gud. Gud? Hur kan vi tillåtas tro på något sådant? Om det inte vore för hopp?
Så, är då den stora frågan följande; Är det hopp som religion tillför värt att behålla i utbyte mot att vi tillber en makt som det inte finns något bevis för ska existera, och är det verkligen rätt att låta en person styra och ställa, när det igentligen inte finns något konkret material alls för hur han hamnat på sin post?
Fortsättning följer angående fler religioner, detta kommer jag fortsätta på, belive me. =)
En annan del av argumentationen handlade om objektivism, och när den skall tillämpas, och i vanlig ordning så tänker jag försöka vara så objektiv som möjligt, även i så svårt ämne som detta.
Jag slänger mig rakt ut och påstår (och därmed lämnar den tilltänkta objektivismen) att religion har ett stort plus, och ett stort minus.
+ Det ger miljoner människor dagligen hopp, som inte ens kärlek eller pengar kan ge dem.
- Det är ett utmärkt sätt för människor i maktpositioner att utnyttja och manipulera befolkningen.
Som jag nämnde innan så verkar objektivism vara en svårföljd väg just i ett sånt här ämne, där inget igentligen är konkret, så jag vill att ni ska veta nu att det som följer är åsikterna av en ateistisk filantrop.
Mycket på tapeten under 2000 har varit Islam och allt som den stereotypa muslimen bär med sig, i västvärldens ögon. Det är sablar, självmordsbombare, kameler, jihad och hat gentemot västvärlden. Jag hoppas verkligen att samtliga som läser den här texten inser vilken helt inkorrekt bild detta är av islam, för den är just vad den är, inkorrekt. Extremister och fanatiker är inte religösa i den mån att de gör det av kärlek för sin tro, mer isåfall för räddsla för sin gud, eller sina makthavare (rullar med ögonen).
De rädds för att de blir hjärntvättade till att tro att ultimat lycka, nirvana och hela surven kommer om de offrar sig för allah. Det som är det tragiska i historien, är att de som hjärntvättar dessa stackars fanatiker, är själva sällan religösa, de kanske är ute efter en stadskupp, ja, då är det väldigt enkelt att få med sig många anhängare om man hävdar att ett religöst syfte finns med i bilden.
Anyways, tillbaka till ämnet.
Det jag vill förmedla när jag pratar om religion i ett negativt skede, så spelar det ingen roll vad för religion vi pratar om, vare sig det är hinduism, kristendom eller judendom. Samtliga religioner är uppbyggda på ett sätt så att de lätt kan styra och ställa. I de flesta religioner finns det en absolut makt, en gud, och gärna någon som är bästis med honom. Påven som exempel, är närmst gud av alla oss på jorden, inser ni vilken makt den här människan har?
Och varför har han den här makten? För han är utvald av ett gäng ärke-biskopar som hävdar att han har bäst kontakt med gud. Gud? Hur kan vi tillåtas tro på något sådant? Om det inte vore för hopp?
Så, är då den stora frågan följande; Är det hopp som religion tillför värt att behålla i utbyte mot att vi tillber en makt som det inte finns något bevis för ska existera, och är det verkligen rätt att låta en person styra och ställa, när det igentligen inte finns något konkret material alls för hur han hamnat på sin post?
Fortsättning följer angående fler religioner, detta kommer jag fortsätta på, belive me. =)
