Regn
Har ni någonsin stannat upp och tänkt: "Va fan håller jag på med?" ?
Syftet med att vara vid liv?
Det är som om det finns någon snubbe som inte åldras, som varit med sedan år 0, som satte sprätt på utvecklingen, för han en dag ville se ett samhälle något i stil med Star Trek. Så han sitter där i sin fåtölj och låter tiden gå.
För han satte världen i rörelse likt en "slinky" på väg ner för en trappa.
Vi föds, vi arbetar för att göra världen mer effektiv, och sen dör vi. Som någon sorts konsumentskamikaze med en släng av arbetsnarkomani. Den sorgliga sanningen är att det finns inget annat vi kan göra.
För när "han" nu satte sprätt på "utvecklingsslinkyn" så fördömde han den mänskliga rasen till att fortsätta i samma veva, tills vi antingen förbrukat alla naturresurser och gjort planeten tillräckligt förbannad så den har ihjäl oss med naturkatastrofer, eller tills vi bryter oss ut från det här mönstret.
Men när vi väl brutit oss loss, så har minst 2000 år passerat där folk dött för den tekniska utvecklingens skull.
Och hela tiden förlänger vi vår livstid, så vi kan hjälpa utvecklingen ytterligare ett par år innan vi passerar till efterlivet eller vart vi nu tar vägen.
Såna här regniga dagar får mig att tänka på såna här saker. Varför har jag inte hittat någon söt tjej att värma och hålla om istället för att gå till jobbet när världen ser ut som en noir-film utanför fönstret?
/Robert Löfgren, Strenght and Honour
(P.S Johanna och Maria har försört mitt liv, inga tjejer ser attraktiva ut längre.) ;-)
Syftet med att vara vid liv?
Det är som om det finns någon snubbe som inte åldras, som varit med sedan år 0, som satte sprätt på utvecklingen, för han en dag ville se ett samhälle något i stil med Star Trek. Så han sitter där i sin fåtölj och låter tiden gå.
För han satte världen i rörelse likt en "slinky" på väg ner för en trappa.
Vi föds, vi arbetar för att göra världen mer effektiv, och sen dör vi. Som någon sorts konsumentskamikaze med en släng av arbetsnarkomani. Den sorgliga sanningen är att det finns inget annat vi kan göra.
För när "han" nu satte sprätt på "utvecklingsslinkyn" så fördömde han den mänskliga rasen till att fortsätta i samma veva, tills vi antingen förbrukat alla naturresurser och gjort planeten tillräckligt förbannad så den har ihjäl oss med naturkatastrofer, eller tills vi bryter oss ut från det här mönstret.
Men när vi väl brutit oss loss, så har minst 2000 år passerat där folk dött för den tekniska utvecklingens skull.
Och hela tiden förlänger vi vår livstid, så vi kan hjälpa utvecklingen ytterligare ett par år innan vi passerar till efterlivet eller vart vi nu tar vägen.
Såna här regniga dagar får mig att tänka på såna här saker. Varför har jag inte hittat någon söt tjej att värma och hålla om istället för att gå till jobbet när världen ser ut som en noir-film utanför fönstret?
/Robert Löfgren, Strenght and Honour
(P.S Johanna och Maria har försört mitt liv, inga tjejer ser attraktiva ut längre.) ;-)
Kommentarer
Trackback
