"Barn"
De flesta kvinnor lyser upp som om något sorts mirakel inträffat så fort en kvinnlig kollega dyker upp med en barnvagn.
Vad är det egentligen för beteende? Varför är detta ting så fascinerande?
Det som ligger där i vagnen kan jämföras med en målning som ännu inte blivit målad, ett vitt ark, en människa utan personlighet. Den ligger där, och åmar sig, med begränsad rörelseförmåga, ingen konversationsförmåga, blir fascinerad av simpla ting som plötsliga ljud och starka färger. Inte alls så olikt en förståndshandikappad, men ser ni hela kontorets kvinnliga personal lysa upp som solar när en förståndshandikappad kommer in? Nej, då är det plötsligt lite äckligt och obehagligt istället.
Hur kan de finna detta klena lilla outvecklade ting så fascinerande? Framför allt när de omges av människor som är starkare, snabbare, mer mobila, kunnigare, mer sociala än den lilla outvecklade köttklumpen i barnvagnen?
Det kommer förvisso en dag bli en människa det med, men i det stadiet den är i nu. så finns det huskatter med mer tilltalande kvalitéer än den skrikande bajsmaskinen i fråga.
Robert Löfgren, en rensning bland ogräsen
Nja, ja vet inte, outvecklat sa du. Mig veterligt är ett nyfött barn fullt utvecklat, och vad det gäller "tabula rasa" så tror jag inte på det. Kommunikationen nyfödd-omvärld är nog så sofistikerad. Jag sågar hela bloggen! HA!
En vuxen människa är fortfarande mer imponerande i tankegång, kunskap, motorik och huruvida tabula rasa är korrekt eller inte, det lär vi inte få veta, men din åsikt är i så fall lika värdelös som min egen. Så jag sågar din kommentar. HA!
... Du är säkert dessutom en sån där typisk kvinna jag pratar om. ;)
Har Robban lite svårt att ta kritik?;)
Jag vet inte varför, men det är en kommentar här som inte syns, den lyder:
Aningen outvecklad
"Har Robban lite svårt att ta kritik?;)"
Som svar på det, så säger jag: Vaddå? Så jag kan inte argumentera för min sak utan att "ha svårt för att ta kritik"? Ska jag blint sätta mig ner och säga "ja, dina argument var bra, du har rätt. Hej då." Svårt att ta kritik? Herre gud nej. Jag älskar när någon på ett effektivt sätt kan föra ett argument mot mig, det utvecklar båda parterna! :-)
Såga på du, vi får väl se den dagen du själv blir far.
Som kvinna betraktat är jag definitivt inte typisk, snarare tvärtom. (Man, kanske, eller förälder, mor, tja vad vet jag) Ha!!
Det där var väl lite väl krasst Robert
Det som jag kan fascineras av spädbarn är att det inte än har blivit korrupta av den värld vi lever i, de är oskyldiga rena och omedvetna om all ondska som finns ute i världen. Visst när de blir äldre och utvecklas så får de kunskap och visdom men de kommer med ett pris, välden är ingen utopi. Barn är ett tecken på att vi alla faktiskt en gång i tiden har varit goda.
Barn föds onda, det är föräldrarnas uppgift att i mån av tid uppfostra dom till att bli goda.
Typiskt kvinnor att trotsa männen oavsett om dom själva vet att det dom säger inte stämmer. #;)
Och Anders anländer till diskussionen ^^
