Kontaktannonsen the true edition
Jag är en kall djävul med relationsrädsla. När jag träffar en potentiell tjej så lovar jag henne världen och lite till, hon faller för mig, liksom jag faller för henne, och ju närmare vi kommer desto mer kalla fötter får jag.
Efter ett tag när jag hållt det inne tillräckligt länge och varit feg ett tag så informerar jag henne om att jag inte är redo för något seriöst och därmed krossar alla hennes drömmar jag byggt upp under vår tid tillsammans.
---
Och detta har hänt ett par gånger under mitt liv nu, och varje gång så dör en liten bit av mig själv inombords. Va fan håller jag på med?
Robert Löfgren, idealet är bra, men i praktiken faller det alltid
Hey Buster!
Ta på dig ett par strumpor om du är kall om fötterna.
Värmen finns alltid närmare än du tror.
Att våga är att förlora fotfästet,
en liten stund!
Att inte våga är att förlora,
sig själv!
Ibland måste man bara våga...
Med de rädslor som du har, så börjar man undra vilka sorts tjejer du har haft tidigare?Eftersom du reagerar på ett sådant sätt. Man måste våga utmana sina rädslor och jag lovar att du blir överraskad.
Känner igen en av mina söner i dig, han for runt och lovade men höll aldrig något.Var inte ens sann mot sig själv och föll för en tjej men vågade inte satsa trodde han var kall och han hade realionsproblem. Tills han ändå en dag vågade och han vann över sig själv.
För du är nog din största fiende och ibland är det bekvämt att "inte våga", för då vet ju du vad du har eller hur?
Önskar dig lycka till!
jag är precis likadan, men mot killar. nåt som jag insett ganksa nyligen egentligen, men som passar in väldigt bra på varför det tagit slut med tidigare pojkvänner! kommer du på nåt bra tips om hur man kommer över sig själv - let me know :P
