Robert Löfgren

Ok! Vi försöker igen.

I och med att kontaktannonsen jag skrev blev något av en succé så måste jag jobba vidare på den.
Jag försökte bygga vidare tidigare i veckan och jag fick klagomål på något jag själv kände, tonen var lite för hård, så nu gör jag om den med en lite mildare ton.

Hejsan

Jag heter Robert och är en vältränad kille på 22 bast.

Jag har generellt sett svårt för det här med kontaktannonser, men det har nog alla, det är någon sorts oskriven samhällslag om att de som sätter in kontaktannonser är antingen desperata nördar utan hopp eller våldtäktsmän. Jag skulle bestämt vilja påstå att jag inte passar in på någon av de två stereotyperna. Jag är något mer av en risktagare, jag trotsar den oskrivna regeln och ger mig ut på köttmarknaden utan räddsla för reprisarier.

Jag söker dig som aldrig tänkt tanken att skära dig i handlederna, dig som faktist inte sagt upp kontakten med dina föräldrar för att "dom helt enkelt inte förstår", dig som aldrig målat svarta tårar under ögonen på allvar, dig som faktist vågar skratta i andras sällskap, dig som ser dig själv i spegeln och inte släpper ut en tung suck.

Helt enkelt du som är något åt det normala hållet. Ingen kan vara helt normal i den här världen, det förstår jag.
Men är det verkligen för mycket begärt att hitta en flickvän som inte slår sina husdjur eller röstar på sverigedemokraterna? Jag menar det är jättefint att hon hittat sitt parti och allt det där, men när hela hennes familj drar rasistiska skämt på vägen till val-lokalen, ja då är det något som inte står rätt till.

En annan sak jag verkligen vill understryka är att jag inte är terapeut. Nej det är faktist sant, jag är inte det. Inte psykolog heller för den delen. Så känner du att du har svåra problem. s'g till mig, så går vi tillsammans igenom telefonkatalogen och hittar en bra terapeut! Och duger inte det, så kan jag väl i alla fall få betalt den tiden du lastar av alla personliga problem på mig? Fint, då var det avklarat.

En annan sak jag finner lite lustig och gärna skulle ha svar på, är det här faktumet att det verkar som att alla tjejer med en fin kropp, alltså så där stereotypiskt överdrivet fin kropp, vägrar ha en pojkvän utan sociala störningar.
Jag menar.. Måste jag börja slåss, supa, svina och eventuellt örfila upp mina flickvänner för att hitta riktigt snygga tjejer?

Jag vill ta tillfället i akt och säga att en tjej med små bröst och en uns charm är 1000 gånger mer attraktiv än en blåst bimbo med sillisar. Så tro inte jag dömer er efter ert utseende. Det enda jag faktist kräver är att ni ligger inom normalnivåerna på BMI-skalan och då menar jag mellan 15 och 25. Jag verkar kanske ytlig, men jag skulle bara göra en tjej en otjänst genom att bli tillsammans med henne och sedan gå och skämmas över henne och dessutom inte vara attraherad av henne. Jag försöker ta hand om min kropp och jag förväntar mig att min bättre hälft gör detsamma.

Tobak är ett "big no no". Jag ser på snus och cigaretter som enorma svagheter i en persons karaktär. Men därmed inte sagt att jag inte respekterar folk som gör det. Snusar du så är det helt ok, så länge du inte prackar på skiten på andra och framför allt inte mig.

Och sist men inte minst, jag är nog faktiskt lite konservativ och jag tappar snabbt respekten för någon som överdriver när det gäller svordomar. Jag är inte det minsta religös, det bara ter sig ganska barnsligt att behöva använda kraftuttryck för att föra en konversation.

Robert Löfgren, om läsaren själv får välja