Regn
Har ni någonsin stannat upp och tänkt: "Va fan håller jag på med?" ?
Syftet med att vara vid liv?
Det är som om det finns någon snubbe som inte åldras, som varit med sedan år 0, som satte sprätt på utvecklingen, för han en dag ville se ett samhälle något i stil med Star Trek. Så han sitter där i sin fåtölj och låter tiden gå.
För han satte världen i rörelse likt en "slinky" på väg ner för en trappa.
Vi föds, vi arbetar för att göra världen mer effektiv, och sen dör vi. Som någon sorts konsumentskamikaze med en släng av arbetsnarkomani. Den sorgliga sanningen är att det finns inget annat vi kan göra.
För när "han" nu satte sprätt på "utvecklingsslinkyn" så fördömde han den mänskliga rasen till att fortsätta i samma veva, tills vi antingen förbrukat alla naturresurser och gjort planeten tillräckligt förbannad så den har ihjäl oss med naturkatastrofer, eller tills vi bryter oss ut från det här mönstret.
Men när vi väl brutit oss loss, så har minst 2000 år passerat där folk dött för den tekniska utvecklingens skull.
Och hela tiden förlänger vi vår livstid, så vi kan hjälpa utvecklingen ytterligare ett par år innan vi passerar till efterlivet eller vart vi nu tar vägen.
Såna här regniga dagar får mig att tänka på såna här saker. Varför har jag inte hittat någon söt tjej att värma och hålla om istället för att gå till jobbet när världen ser ut som en noir-film utanför fönstret?
/Robert Löfgren, Strenght and Honour
(P.S Johanna och Maria har försört mitt liv, inga tjejer ser attraktiva ut längre.) ;-)
Syftet med att vara vid liv?
Det är som om det finns någon snubbe som inte åldras, som varit med sedan år 0, som satte sprätt på utvecklingen, för han en dag ville se ett samhälle något i stil med Star Trek. Så han sitter där i sin fåtölj och låter tiden gå.
För han satte världen i rörelse likt en "slinky" på väg ner för en trappa.
Vi föds, vi arbetar för att göra världen mer effektiv, och sen dör vi. Som någon sorts konsumentskamikaze med en släng av arbetsnarkomani. Den sorgliga sanningen är att det finns inget annat vi kan göra.
För när "han" nu satte sprätt på "utvecklingsslinkyn" så fördömde han den mänskliga rasen till att fortsätta i samma veva, tills vi antingen förbrukat alla naturresurser och gjort planeten tillräckligt förbannad så den har ihjäl oss med naturkatastrofer, eller tills vi bryter oss ut från det här mönstret.
Men när vi väl brutit oss loss, så har minst 2000 år passerat där folk dött för den tekniska utvecklingens skull.
Och hela tiden förlänger vi vår livstid, så vi kan hjälpa utvecklingen ytterligare ett par år innan vi passerar till efterlivet eller vart vi nu tar vägen.
Såna här regniga dagar får mig att tänka på såna här saker. Varför har jag inte hittat någon söt tjej att värma och hålla om istället för att gå till jobbet när världen ser ut som en noir-film utanför fönstret?
/Robert Löfgren, Strenght and Honour
(P.S Johanna och Maria har försört mitt liv, inga tjejer ser attraktiva ut längre.) ;-)
Hmpf
Mitt galopperande hjärta är på g igen.
Det slår ett hårt hjärtslag (eller rättare sagt, ett normalt) och sen ett par klena hjärtslag, tills det känns som det inte slår alls, det är mer eller mindre avstängt i 3-5 sekunder, sen börjar det om igen med ett normalt hjärtslag. Och så fortsätter det. Det är mer än 2 månader sedan nu, men nu är det här igen, och nu har det hållt i sig i snart 4 timmar.
Jag är inte rädd, detta är lika läskigt som en huvudvärk, men det är bra obehagligt.
Läste på lite om min "åkomma" och tydligen så finns det 1% chans att jag kan dö eller behöva en pace-maker.
1% är väldigt lite, men just att risken finns är lite obehaglig.
Det hade varit skönt att bli av med detta nu.
Robert Löfgren, ett trött hjärta i en frisk kropp
Det slår ett hårt hjärtslag (eller rättare sagt, ett normalt) och sen ett par klena hjärtslag, tills det känns som det inte slår alls, det är mer eller mindre avstängt i 3-5 sekunder, sen börjar det om igen med ett normalt hjärtslag. Och så fortsätter det. Det är mer än 2 månader sedan nu, men nu är det här igen, och nu har det hållt i sig i snart 4 timmar.
Jag är inte rädd, detta är lika läskigt som en huvudvärk, men det är bra obehagligt.
Läste på lite om min "åkomma" och tydligen så finns det 1% chans att jag kan dö eller behöva en pace-maker.
1% är väldigt lite, men just att risken finns är lite obehaglig.
Det hade varit skönt att bli av med detta nu.
Robert Löfgren, ett trött hjärta i en frisk kropp
Men sluta!
Nu måste jag vara lite elak och ta ett steg bakåt från min sedvanliga ödmjukhet, men vem i helvete går på alla dessa brev om att msn messenger kommer att kosta pengar om du inte skickar ett mail till 8 pers?
Msn är en del av Microsoft, ett av världens största företag, är det helt troligt att MS skulle öppna ett brev med frasen:
"Hey, Det är Andy och John, MSN:s grundläggare,"
Det skulle säkert läggas på en sådann personlig nivå.
Jag skulle kunna säga att jag vet bättre på grund av att jag jobbar med datorer, men detta har verkligen gått förbi datorer! Att passera runt detta mailet är bara rent ut sagt korkat.
Lägg ner, er msn kommer inte försvinna för det.
Här är hela mailet: (mina kommentarer i fetstil)
Hey, Det är Andy och John, MSN:s grundläggare, Vi beklagar att vi stör, men vi håller på att stänga msn. Detta är pga. att så många oförstående människor använder alla våra användarnamn.
Vi har bara plats till 578 användare kvar.
(578? Jag kan föreställa mig att med tanke på antalet tillåtna tecken och varianter du kan skriva så borde det tekniskt sett vara omöjligt att fylla upp antalet möjliga namn under vår livstid.)
Om du vill stänga din msn användar SICKA INTE DETTA MAIL VIDARE Om du vill behålla din msn SKICKA VIDARE DETTA MAIL TILL ALLA DINA KONTAKTER! (Världens största mjukvaruföretag har mer vett än att använda CAPS.)
Detta är inte en dum vits, vi menar allvar, vi stänger användaren! (Det är -inget annat- än en dum vits)
Du som inte skickar vidare denna mail kommer att få betala 10.00 £ för fortsatt använding.
(Stog det inte just att den skulle stängas? Märkligt att det amerikanska företaget handlar i pund.)
Tryck inte på vidarbefodra, gå in och kopiera hela mailen och skicka ett helt nytt. Tack för uppmärksamheten.
(Yes, du fick mig! Min uppmärksamhet är eders, men enbart för att upplysa mina stackars vänner som gått på ert skitsnack.)
Förstå min frustration när mina vänner sväljer detta med hull och hår. Tänk efter lite.
75% av internet består av porr, och 50% av de kvarstående 25% är spam, och guess what, när ni skickat detta brevet till mig har ni bidragit till dom där 25. Skärpning!
Robert Löfgren, and as always, I will carry you through this, kicking and screaming, and in the end, you'll thank me.
Msn är en del av Microsoft, ett av världens största företag, är det helt troligt att MS skulle öppna ett brev med frasen:
"Hey, Det är Andy och John, MSN:s grundläggare,"
Det skulle säkert läggas på en sådann personlig nivå.
Jag skulle kunna säga att jag vet bättre på grund av att jag jobbar med datorer, men detta har verkligen gått förbi datorer! Att passera runt detta mailet är bara rent ut sagt korkat.
Lägg ner, er msn kommer inte försvinna för det.
Här är hela mailet: (mina kommentarer i fetstil)
Hey, Det är Andy och John, MSN:s grundläggare, Vi beklagar att vi stör, men vi håller på att stänga msn. Detta är pga. att så många oförstående människor använder alla våra användarnamn.
Vi har bara plats till 578 användare kvar.
(578? Jag kan föreställa mig att med tanke på antalet tillåtna tecken och varianter du kan skriva så borde det tekniskt sett vara omöjligt att fylla upp antalet möjliga namn under vår livstid.)
Om du vill stänga din msn användar SICKA INTE DETTA MAIL VIDARE Om du vill behålla din msn SKICKA VIDARE DETTA MAIL TILL ALLA DINA KONTAKTER! (Världens största mjukvaruföretag har mer vett än att använda CAPS.)
Detta är inte en dum vits, vi menar allvar, vi stänger användaren! (Det är -inget annat- än en dum vits)
Du som inte skickar vidare denna mail kommer att få betala 10.00 £ för fortsatt använding.
(Stog det inte just att den skulle stängas? Märkligt att det amerikanska företaget handlar i pund.)
Tryck inte på vidarbefodra, gå in och kopiera hela mailen och skicka ett helt nytt. Tack för uppmärksamheten.
(Yes, du fick mig! Min uppmärksamhet är eders, men enbart för att upplysa mina stackars vänner som gått på ert skitsnack.)
Förstå min frustration när mina vänner sväljer detta med hull och hår. Tänk efter lite.
75% av internet består av porr, och 50% av de kvarstående 25% är spam, och guess what, när ni skickat detta brevet till mig har ni bidragit till dom där 25. Skärpning!
Robert Löfgren, and as always, I will carry you through this, kicking and screaming, and in the end, you'll thank me.
En hyllning
Jag sitter under lite dötid på jobbet och hänshynslöst klickar runt på den "vida webben".
Jag hamnar allt som oftast på wikipedia och imdb.
Idag landade jag på IMDB's (Internet movie database) användarkommentarer till filmen "Den sista Samurajen".
Och på så få platser har jag sett en film sågas så hårt på grund av fel saker.
(Hur relevant är det för filmen vilken religion Tom Cruise tillhör?)
Så jag tänkte ta tillfället i akt att skriva en text som är delvis hyllning och delvis rescension av just filmen i fråga.
Varför skriver jag den inte på IMDB? Jo, för jag är inte på humör för att strida över internet med amerikaner som dömer filmer av fel anledning, och jag tvekar inte på att de skulle ta till personangrepp för att få sina röster hörda.
Den sista samuraien är en film där hollywood depikterar en kultur och ett samhälle som inte är deras egen, och inte helt oväntat kan det kännas lite "fake" här och var. Men trots det, så anser jag öppningssekvensen vara mer av en hyllning gentemot japan och dess kulturarv, än något töntigt intro skapat för att trigga japanfanatiker.
För er som inte sett filmen, och vill se den, ska jag varna för att jag kanske lämnar ut några s.k "spoilers" här och var från och med nu.
En del på IMDB är väldigt upprörd över faktumet att huvudpersonen Nathan (Tom Cruise) inte behöver mer än 3 månader för att bli näst intill lika bra på att hantera det japanska svärdet som samurajerna i filmen, som då ska ha tränat sen tidig barndom.
Det är givetvis lite att ta i att han skulle lösa det på blott 3 månader. Men det dom flesta glömmer är att han föreställer en något sånär högt stående militär officer som tydligt visar prov på svärdsskicklighet tidigt i filmen (första striden.) I samband med det tas även hans alkoholproblem upp, och om vi ska följa den korrekta tideräkningen som detta utspelas på (Uträknat med tanke på att huvudpersonen stred ihop med Custer, och att filmen utspelas under tiden då Satsumas motståndsrörelse var aktivt), så kan han omöjligen hunnit vara någon alkoholist i längre än drygt 1 år.
Säga vad man vill om hur historiskt korrekt filmen är, och om skådespelares religösa tro, men den sista samurajen är en film som med oerhört vackra miljöer, fantastisk musik och vacker koreografi hedrar en krigar-klass ideal, tankegång och ett lands kulturarv..
Robert Löfgren, hobby-kritiker och japanfanatiker.
Jag hamnar allt som oftast på wikipedia och imdb.
Idag landade jag på IMDB's (Internet movie database) användarkommentarer till filmen "Den sista Samurajen".
Och på så få platser har jag sett en film sågas så hårt på grund av fel saker.
(Hur relevant är det för filmen vilken religion Tom Cruise tillhör?)
Så jag tänkte ta tillfället i akt att skriva en text som är delvis hyllning och delvis rescension av just filmen i fråga.
Varför skriver jag den inte på IMDB? Jo, för jag är inte på humör för att strida över internet med amerikaner som dömer filmer av fel anledning, och jag tvekar inte på att de skulle ta till personangrepp för att få sina röster hörda.
Den sista samuraien är en film där hollywood depikterar en kultur och ett samhälle som inte är deras egen, och inte helt oväntat kan det kännas lite "fake" här och var. Men trots det, så anser jag öppningssekvensen vara mer av en hyllning gentemot japan och dess kulturarv, än något töntigt intro skapat för att trigga japanfanatiker.
För er som inte sett filmen, och vill se den, ska jag varna för att jag kanske lämnar ut några s.k "spoilers" här och var från och med nu.
En del på IMDB är väldigt upprörd över faktumet att huvudpersonen Nathan (Tom Cruise) inte behöver mer än 3 månader för att bli näst intill lika bra på att hantera det japanska svärdet som samurajerna i filmen, som då ska ha tränat sen tidig barndom.
Det är givetvis lite att ta i att han skulle lösa det på blott 3 månader. Men det dom flesta glömmer är att han föreställer en något sånär högt stående militär officer som tydligt visar prov på svärdsskicklighet tidigt i filmen (första striden.) I samband med det tas även hans alkoholproblem upp, och om vi ska följa den korrekta tideräkningen som detta utspelas på (Uträknat med tanke på att huvudpersonen stred ihop med Custer, och att filmen utspelas under tiden då Satsumas motståndsrörelse var aktivt), så kan han omöjligen hunnit vara någon alkoholist i längre än drygt 1 år.
Säga vad man vill om hur historiskt korrekt filmen är, och om skådespelares religösa tro, men den sista samurajen är en film som med oerhört vackra miljöer, fantastisk musik och vacker koreografi hedrar en krigar-klass ideal, tankegång och ett lands kulturarv..
Robert Löfgren, hobby-kritiker och japanfanatiker.
Träningens effekter
Just i detta nu är klockan 06.25 och jag är i extas.
Kalla mig lätt-road, men när jag tog på mig min skjorta för 10 minuter sedan och såg att den satt tight runt armarna, ja.. det har förmodligen gjort hela min dag! Att se effekter av sin träning är verkligen guld värt. Plötsligt så känns det väldigt mycket mer lockande att gå till gymmet i eftermiddag!
Jag vill åter igen ursäkta min idétorka, bloggen är förmodligen inte lika intressant att läsa längre. Ha överseende, jag kommer tillbaka!
Robert Löfgren, en korridor med olåsta dörrar
Kalla mig lätt-road, men när jag tog på mig min skjorta för 10 minuter sedan och såg att den satt tight runt armarna, ja.. det har förmodligen gjort hela min dag! Att se effekter av sin träning är verkligen guld värt. Plötsligt så känns det väldigt mycket mer lockande att gå till gymmet i eftermiddag!
Jag vill åter igen ursäkta min idétorka, bloggen är förmodligen inte lika intressant att läsa längre. Ha överseende, jag kommer tillbaka!
Robert Löfgren, en korridor med olåsta dörrar
